Jag sitter och funderar på varför vissa människor aldrig försvinner ur hjärnan,

hur mycket man än försöker så finns personen alltid kvar,

det kan gå dagar, månader och år.. Personen är fortfarande kvar.

Det är så för mig, Hur mycket jag än försöker så känns det som egentligen är så rätt, helt fel.

Förstår ni hur jag menar?

Och man försöker bli så fin man bara kan, så att nästa gång ni ses så kanske hon/han bara lägger märke till en för att man blivit finare.

Eller att man blivit någon annan människa, försökt bli fredsgudinnan typ, bara för att hon/han ska veta vad man gjort.

Äsch, jag vet inte..

Jag blir förvirrad, så det får gärna sluta.